Jag satt ner med en klok människa för ett tag sen och pratade förebilder. Många har inte såna naturligt hos sina föräldrar. I alla fall inte bra såna. Så vad är det som gör att många som haft en svår barndom rest sig och skapar en egen trygg värld för sig själv och i vissa fall barn om de har såna.
Jag är övertygad om att dessa har hittat förebilder i sin närhet. Någon som dykt upp i deras liv och påverkat dem på ett alldeles speciellt sätt. Någon som de kan tänka på i olika situaioner: "Hur hade han/hon gjort?" "Hur hade han/hon tänkt?" "Vad hade hon/han sagt?"
Har man tur (som jag till exempel) så har man många goda förebilder runt omkring sig. Så man kan bilda en egen liten soppa av bra egenskaper och livsfilosofier att bjuda omvärlden på. Ett slags livsarv som man med glädje sprider vidare. Kanske blir man då en god förebild och ett viktigt inslag i någon annans liv.
Kan du se din egen förebild framför dig? :)
