Igår låg jag och tänkte på framtiden och allt jag vill uppleva. Då ramlade en tanke över mig. När jag drömmer så har jag inte fokus på det jag har. Egentligen har jag det väldigt bra: jag har två underbara barn, ett fint boende, massor av fantastiska vänner, ett tryggt och bra jobb, roliga extraknäck, ett givande fritid. Vad spelar det för roll om möblerna skulle behövas bytas ut, jag inte jobbar 100% med det jag vill och att solen inte lyser ibland?
Jag ser för långt fram i tiden emellanåt. Ibland fem år, ibland tio år framåt och hoppas att jag får uppleva saker då. När jag gör det så ignorerar jag ju och uppskattar inte allt jag har idag.
Så klart man måste få drömma. Bara inte drömmen tar över och gör att man inte ser det man har.
