Mina gränser på alla plan verkar antingen försvinna helt eller suddas ut med tiden. Jag finner mig själv överskrida dem hela tiden. Både på ett personligt och yrkesmässigt plan.
Jag är glad att jag tagit mig över vissa gränser och vågat mer. Det har gett mig en fantastisk karriär och gjort att jag lärt känna en massa härliga människor som jag hade missat annars.
Andra gränser vete tusan om det känns så bra att ha pressat på, på det personliga planet. Varför lät jag mig övertygas? Trampas på? Varför säger jag fortfarande inte ifrån om beteenden av folk i min närhet som jag faktiskt inte tycker är ok, utan lider i det tysta, bearbetar själv och sväljer?
Ironiskt nog tror jag det är min rädsla för att gå över gränser som gör att jag istället tänjer på mina egna. Dåliga erfarenheter av situationer där jag satt ner foten och stått öga mot öga mot min värsta fiende: konflikten.
Det verkar som jag behöver ta tag i konflikträdslan för att få bukt på problemet med egen gränssättning.
