Vågskål

Tänk att jag ställs inför det härliga valet i livet att behöva fundera på att lägga bort roliga saker för andra roliga saker! Sitta och planera hur jag ska få in den upplevelsen där utan att ta för mycket av den erferenheten där.

Jag bygger verkligen mitt eget liv just nu och kan välja och vraka mellan karriär, tid med familj och intresse. Just nu väljer jag att skala av och njuta av ledighet, vår och barnen. För visst kan man känna av stress även fast ens värld är full av roliga saker och min stress yttrar sig genom en rädsla för hot mot att tas från denna värld.

Hur löser jag detta nu då? Tid för reflektion utan att tankar tar över mitt liv är mitt recept. Ta ett steg tillbaka och begrunda det jag åstadkommit utan att stoppa den våg jag rider på.

Det är skönt hur saker löser sig av sig självt; den positiva vågen svämmar över den negativa utan att jag behöver tänka och det är bara för mig att följa med.

Just nu lägger jag surfbrädan åt sidan och lägger mig på rygg, tittar upp på himlen och låter vågen föra mig i land.

Learn to fly

Häromdagen på gården så tog min äldsta dotter ytterligare ett steg framåt i livet. Hon provade att flyga. Vi har alla gjort det som barn och vi låter varken vuxna eller det faktum att ingen klarat innan stoppa oss. Det är en viktig del av livet så jag lät henne prova om och om igen, på olika sätt, med olika fart och tekniker och hejade på henne för varje gång. Vem vet, kanske min dotter blir den första människan någonsin att lyckas flyga!

Hennes försök gav mig hopp och eftertanke om att ingenting är omöjligt och att ingen någonsin kan säga till dig att det inte går. Alla har sin egen rätt att få pröva sina vingar, i alla sitatuationer och jag hoppas att alla har mod och självförtroende nog till det. Mirakel sker hela tiden och det finns inget som säger att det inte är just din tur idag.

Idag provar jag mina vingar. Gör du?

Självkänsla eller insikt?

På vissa platser, i vissa situationer är jag självklar. Jag får bekräftelse, respekt och allt går framåt mot mål jag satt upp. Min erfarenhet uppskattas utan att jag själv på något sätt behöver slå knut på mig själv. Rätt uppenbart att jag trivs där.

Hur kommer det då sig att jag i andra omständigheter ifrågasätts trots uppenbara kvalifikationer även om jag gång på gång förtvivlat försöker visa mig duglig? Uppträder jag annorlunda? Passar jag inte in? Eller står jag offer för Jantelagens tydliga övertag? Min teori: en kombination.

Jag är en person med stor vilja och målmedvetenhet. Jag är stolt över mina livserfarenheter och jag tror ärligt att jag har något bra att tillföra. Fast eld kan inte brinna i evighet utan bränsle och en människa vill inte kämpa i motvind speciellt länge, hur mycket man än tror sig behöva en sak.

Är det en tillfällighet att det är just runt estetiskt lagda människor som jag fungerar bäst eller kan det helt enkelt vara så att vi lärt oss eller har en naturlig fallenhet att bejaka?

På min ena arbetsplats pratar vi om elever med driv och med ibland något orealistiska mål. Jag anser att det är min förbaskade skyldighet som coach att se till att behålla glöden och glädjen och att komma ihåg att ingenting är omöjligt. Det finns många sätt jag kan bidra till att uppfylla någons dröm, om så bara genom glada hejarop och jag förstår framför allt vilken gåva det är att vara en del av en vision.
På mitt andra arbete talas det om mod att frångå regler och rutiner just därför att varje kund och situation är unik. Det krävs så lite att göra en annan människa nöjd och glad. ibland räcker det att lyssna och förstå.

Nu återstår det bara för mig att fundera på vad som är värt att kämpa för och jämföra positiv energi in och negativ ut. Solklart är i alla fall att jag kommit alldeles för långt med mig själv för att låta mig nedslås.

Tystnaden

Många är rädda för tystnaden. Jag hörde att det kan bero på att man då hittar sidor hos sig själv och tankar som man inte är beredda att hantera. Personligen njuter jag av tystnaden. När barnen sover och maken inte är hemma från jobbet ännu så stänger jag med glädje av TVn och samlar energi och låter öronen vila. De tankar som kommer är allt annat än skrämmande. Då samlar jag och bearbetar känslor som inte får utrymme i dagens informationssamhälle.

Möjligtvis kan det vara ett problem att jag inte kan få nog av lugnet så det blir inte mycket gjort såna dagar. Fast som min kloke bonuspappa brukar säga: När jag ligger på dödsbädden så lär jag knappast ångra att jag inte städade mer.

Lagom

Tre intensiva men roliga veckor med sammanlagt tre hästar att ta hand om och rida, sångelever, ledarskapsutbildning och hopptävling är över. Det har varit fantastiskt att helt gå in i två intressen samtidigt som det nu ska bli skönt att få mindre att göra nu och lite gammal hederlig vardag. Tänk att en sån enkel sak som att vara i fas med tvätten kan göra mig så nöjd.

Jag behöver verkligen båda delar i mitt liv, mina intressen och vardag med familj och hem och nu vet jag mer hur jag fördelar dem på ett bra sätt.

Den här veckan har jag flera dagar jag inte bestämt något och så ska det förbli för det kommer mer roliga saker framöver.

Idag kommer det svenska ordet lagom väl till pass och jag kan njuta av dess positiva effekt.