Äkta lycka

För många år sen satt jag och en vän och funderade på när man är riktigt lycklig. Vi kom bland annat fram till att det är när man kan lyssna på riktigt sorgliga låtar utan att gråta.

Lite äldre och, jag vill inte säga visare, men kanske något mer...härdad så drar jag en annan slutsats.

Jag mår som bäst när det inte är något eller någon speciell som gör mig lycklig. När jag vaknar en helt vanlig dag och tycker den är fantastisk.

Jag har kunnat fastna i ett tillstånd av massor med roliga händelser och/eller i en annan människa och det skapar ett ohälsosamt beteende när man hela tiden är beroende av yttre faktorer för att må bra. Dessutom tar det mer energi än det ger.

Jag märker nu att när jag inte förväntar mig något och inte jagar efter något så blir de fina stunderna i livet så mycket mer värda.

Så nu lutar jag mig tillbaka en tid och låter den här känslan slå rot. Kanske till tonerna att "When the children cry"....