Känna efter

Efter en längre tids terapi där jag för att kunna jobba med mig själv varit"tvungen" att känna efter, vända och vrida på varje tanke och situation så känner jag mig väldigt mätt på att just känna efter!

Tvekade tom inför att blogga idag som så många gånger när jag som jag ansett det haft en liten svacka. Fast just idag inser jag att det oftast inte handlat om några svackor utan bara att livet inte varit helt fantastiskt, just idag. Jag har kanske blandat ihop konceptet "njuta av livet" med "det måste vara fantastiskt hela tiden" och därför inte lärt mig uppskatta det här ögonblicket när allt står lite stilla. Om jag istället för att nedslås tar upp blicken och tittar på mina barn som åker rutchkana i trappan, hundarna som sover lugnt i soffan och...vad kan jag mer hitta? Hm...där är ju korten som min älskade make tagit som påminner mig om härliga utflykter och titta där; träden utanför fönstren börjar bli gröna.

En vän sa till mig igår: "Men kan det inte vara skönt att allt stannar upp för en dag då, busy woman." Jag kunde inte ta til mig det då eftersom jag fick ställa in med mina elever idag, som är en av de största glädjeämnen i mitt liv just nu. Fast just nu i skrivandets stund så förstår jag att jag har ju själv ett eget val vad jag vill göra av dagen och koncentrera mig på vad jag KAN göra idag istället.

Har ju länge varit bekymrad över att jag inte har tid för mina vänner just nu och idag har jag avverkat inte mindre än två längre samtal med vän och kompis. Plus det igår då. Sen är det ju det här med att det faktiskt är en ny situation med en ny Cecilia. Bara för att jag förr inte klarade av lugn och tystnad så betyder det ju inte att det kommer vara likadant idag. Bryta mönster ska man göra har jag hört och det verkar som det är precis det jag gjort.

Så istället för att känna efter vad som känns fel så ska jag ta detta unika tillfälle till att se hur bra allting är!