Hemmadag

På allmän begäran (läs Ewa) så tar jag mig tid att skriva några rader.

Jag har haft en kort period av tillfälliga stunder av ilska. Lackat ur hel enkelt som jag skulle uttryckt mig för tio år sedan. I vanliga fall tror jag inte på irritation och ilska men just nu är jag i ytterligare en självutvecklingsfas där jag kommit långt med min egen självkänsla. Då har jag märkt att det varit nyttigt för mig att ryta ifrån ibland och tillåta mig själv att inte finna mig i vissa situationer. (Detta gäller för övrigt inte att VISSA vänner inte lyssnar ibland hihi, du vet vad jag menar ;-) )

Har också kommit till en välkommen insikt att livet inte behöver vara en kamp. Vissa delar av ens liv flyter på och ger automatiskt positiv energi medans andra låter en kämpa. Man kan absolut komma lika långt och kanske känns det mer som en seger om man fått jobba för ett mål men det känns som jag är klar med det. Det känns inte heller längre som att jag ger upp om jag stöter på för mycket motstånd utan det handlar mer om att lägga energi på de delar i mitt liv som inte tar så mycket men ger lika mycket.

Jag har också i stort sett slutat bekymra mig för vad folk tycker och tänker om mig. Det enda som betyder något är hur det påverkar folk i min närmaste närhet. Det spelar ingen roll hur jag ser ut, hur jag pratar eller vilket humör jag är på. Mina beslut tillhör mig och jag är tillräckligt vettig för att ta bra såna.

Idag är vi hemma och jag får tillfälle att stanna upp och se solen lysa, jorden vakna till liv igen efter vintern och betrakta allt fint som finns i mitt liv. Det är jag extra tacksam för.