Förra veckan gjorde jag tre resor.
Första resan gick till västkusten och begravning av min älskade farfar. Självklart en jobbig resa men jag tycker ändå att det är skönt med begravningar. Det finns en självklar plats och tidpunkt för att sörja och man gör det i tryggt sällskap av ens närmaste. Alla delar och finns som stöd och i slutändan har man kommit varandra lite närmare. Det är en speciell känsla när en människa går från en kropp som stänger ner till ett kärt minne.
Andra resan var en fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. En resa till ett annat land med upplevelser som jag aldrig glömmer. Glädjen av att se mina barn uppleva världen och hur starka små individer dom är som anpassar sig och integrerar så otroligt bra med andra människor, oavsett språk. Vi njöt av varandra och alla som var med och tog med oss många fina stunder hem.
Den sista resan gjorde jag mentalt. Jag kan knappt förstå att jag klarade allt psykiskt och att jag fortfarande står stabilt. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp jag fått och tagit så jag fått möjligheten att njuta. Nu känner jag mig verkligen stark igen och har de verktyg jag behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar