Det är så mycket som händer i mitt liv under en kortare period. Ett nytt jobb, en begravning och en resa. Jobbet har jag själv valt och är otroligt glad och stolt över, resan är en fantastisk gåva till hela familjen och begravninge är bara något jag känner jag får ta mig igenom. Så egentligen är det bara en av händelserna som är mindre roligt och ändå så känner jag att jag bara vill bromsa! Alternativt krypa under täcken och be någon väcka mig när allt är över. Funderar på vad det beror på.
Största oron är att jag ska klappa ihop psykiskt som så många gånger förut men jag inser att oron är den största boven och detta är en ny situation med ett nytt jag. Det enda jag egentligen behöver göra är att tro på mig själv att jag fixar detta.
Samtidigt känns det tråkigt att inte kunna njuta fullt ut av jobbet och resan. Fast det gör jag säkert när jag väl är där och jag kanske får acceptera att allt inte kan vara 100% bra jämt, dvs jag är inte där än då jag kan njuta av förändringar innan de sker men förhoppningsvis NÄR de sker.
Ibland är jag rädd för att vara ensam. Ensam ansvarig för mig själv, mina tankar och handlingar. Kanske har jag ännu inte upplevt fördelarna med att ha kontroll över mitt liv eller så har jag aldrig vågat prova.
Äh va fan...vad har jag att förlora! Jag provar! Så från och med nu så kommer jag bli en skitbra sångcoach, resan kommer att bli fantastisk och jag är stark nog att orka med begravning och resa dit och hem. Det finns inget annat!
Fortsätt snurra världen-jag hoppar på i farten!
Fina Cissi!
SvaraRaderaGlad över att läsa det du skriver, du är på god väg att just kunna ta ansvar för dig själv och njuta av livet precis nu och här för det är det enda som finns :-)
Njut av att du är du och kom ihåg att du alltid gör ditt bästa och när du gör det du tycker om så blir det bara bra!
Tack för att du är du!
Kram
Lisa