Idag är det julafton. En dag som är fantastisk för många och oerhört svårt för andra. Jag tror att alla får en tydlig syn på hur ens liv ser ut just idag och en del kanske får sig en tankeställare.
Själv funderar jag mycket under julen. Jag uppskattar det jag har och i lugnet får jag en chans att se över min egen livssituation. Det blir väldigt klart för mig vad som verkligen är viktigt.
Jag får glädje av att lägga energi på julen och allt runt omkring. Myser av julblommor, doft av gran och av att se julklapparna under granen till barnen. Jag känner stor tacksamhet för de människor som hjälper mig att göra julen så fantastisk för mina barn. Njuter av god mat, dryck och massa godsaker i lugnet när barnen somnat tryggt i sina sängar. Vilken fröjd och lycka att ha möjlighet att få och ge allt detta!
GOD JUL alla och jag hoppas den blir precis som du tänkt dig! Annars hoppas jag att du känner tacksamhet över ett tydligt tecken på att göra förändringar tll det bättre.
fredag 24 december 2010
söndag 5 december 2010
Ut med det gamla, in med det nya
Året börjar lida mot sitt slut och det känns i kroppen. Den längtar efter vila och omladdning.
Snart kommer två högtider som jag älskar: julen då jag får tilbringa tid men familj och vänner, man är ledig och får välbehövlig vila. Nyår då jag ser fram emot ett nytt, fräscht härligt år med nya möjligheter.
I år tar jag mig tid för julen på ett annat sätt. Jag vill hinna med adventspyssel, skriva julkort, handla julklappar i lugn och ro, hämta gran i annan tid än sista minuten och förbereda julafton tillsammans med min familj, utan stress. Då får andra saker ge plats helt enkelt och jag får en chans att njuta av varje del.
Nästa år kommer det ske en hel del positiva förändringar i mitt liv. Jag ska ta steget ut i rätt karriär och våga hoppa! Sen spelar det egentligen inte så mycket roll hur det går för jag kommer aldrig behöva ångra att jag aldrig försökte.
En fridfull jul och ett fantastiskt gott nytt år väntar!
Snart kommer två högtider som jag älskar: julen då jag får tilbringa tid men familj och vänner, man är ledig och får välbehövlig vila. Nyår då jag ser fram emot ett nytt, fräscht härligt år med nya möjligheter.
I år tar jag mig tid för julen på ett annat sätt. Jag vill hinna med adventspyssel, skriva julkort, handla julklappar i lugn och ro, hämta gran i annan tid än sista minuten och förbereda julafton tillsammans med min familj, utan stress. Då får andra saker ge plats helt enkelt och jag får en chans att njuta av varje del.
Nästa år kommer det ske en hel del positiva förändringar i mitt liv. Jag ska ta steget ut i rätt karriär och våga hoppa! Sen spelar det egentligen inte så mycket roll hur det går för jag kommer aldrig behöva ångra att jag aldrig försökte.
En fridfull jul och ett fantastiskt gott nytt år väntar!
lördag 6 november 2010
Konstiga familjen
Vi är en speciell familj. I alla fall om man ska se till kärnfamiljen och hur de flesta i samhället lever.
Det här med att vi inte har körkort och bil tex. Mer än en gång har folk gapat som om vi vore två aliens. Jag förstår inte riktigt....Vi bor mitt i stan, jobb, skola, dagis och fritidsaktiviteter ligger inom gång, cykel eller bussavstånd. En gång i månaden försöker vi storhandla. Då ber vi vänner som har bil om hjälp och betalar bensinpengar eller några av deras varor. De som inte vill säger nej, de som säger ja visar vi tacksamhet mot. Barnen åker till mormor på landet c:a en gång i månaden. De åker med morfar hem på fredag eftermiddag och skjutsas utan protester in på söndagen. Mormor och morfar ställer gärna upp på detta då de dessutom tycker att kostnad för bil är onödig för oss. Ibland har jag tagit bussen ut och in med barnen. Minst en gång om året åker vi till västkusten för att hälsa på barnens farmor och farfar samt övrig släkt. Då åker vi tåg. Är man ute i god tid kostar det 500:- t o r för oss fyra. Det är dessutom det absolut bästa sättet att resa med barn!
Både jag och min man jobbar 80% på vårt ordinarie jobb. Våra barn går aldrig längre än till fyra på dagarna. Är vi rika? Nej. Är vi fattiga? Nej. Vi åker aldrig på charter, vi har ingen vidare snygg heminredning och jag köper inte kläder, smink eller krämer om jag verkligen inte behöver. Barnen har nog med kläder, leksaker och vi saknar aldrig hygienartiklar, ytterkläder, skor eller mat. Däremot har vi massor av värdefull tid med våra barn.
Vi bor inte i villa! Vår lägenhet tycker många är dyr. Fast vi har långt ifrån de kostnader som villaägare har. På vår gård hemma i stan träffas vi grannar och har grillkvällar på sommaren, fikar året runt och man får härliga spontanbesök nästan varje dag. Våra barn växer upp i stan. Är det synd om dem? Jag har själv växt upp långt ut på landet och anser inte det. De har nära till vänner och vi har aktiviter såsom bio, badhus, museum och bibliotek, året om! På sommaren, då man gärna vill vara på landet, åker vi ut på just landet. Där badar vi, solar och njuter av sommarkvällar precis som många andra.
Ingen av våra barn har några regelbundna aktiviteter. De gick på dans och ridning förr men vi la ner det när vi märkte att de mest blev trötta och stressade av det. Dessutom vill de helst av allt bara vara hemma och mysa med oss. Ibland rider de eller badar i badhuset. Det blir oftast en familjeutflykt när vi alla är pigga och har gott om tid.
Både jag och min man har karriärer vid sidan av vårt ordinarie jobb och fritidsaktiviteter. Folk undrar hur vi hinner med allt. Det gör man om man slutar halv tre och börjar nästa aktivitet tidigast fem. Våra barn har sällan eller aldrig barnvakt eller behöver flänga nånstans då en av oss alltid ser till att vara hemma. Vill de följa med däremot så är det inga problem då vi sett till att omge oss med folk som accepterar att vi är småbarnsföräldrar.Hinner jag och min man umgås? Ja tillräckligt. Dessutom har vi alltid något roligt att berätta och är fyllda av positiv energi av att göra det vi tycker om. Hinner vi umgås som familj? Jajamen! Varje dag minst ett par timmar och minst en heldag i veckan. Det har vi sett till.
Så är vi verkligen en konstig familj? Nej det vill jag inte påstå. Snarare en väldigt lycklig familj och fler borde vilja eftersträva vår livsstil.
Det här med att vi inte har körkort och bil tex. Mer än en gång har folk gapat som om vi vore två aliens. Jag förstår inte riktigt....Vi bor mitt i stan, jobb, skola, dagis och fritidsaktiviteter ligger inom gång, cykel eller bussavstånd. En gång i månaden försöker vi storhandla. Då ber vi vänner som har bil om hjälp och betalar bensinpengar eller några av deras varor. De som inte vill säger nej, de som säger ja visar vi tacksamhet mot. Barnen åker till mormor på landet c:a en gång i månaden. De åker med morfar hem på fredag eftermiddag och skjutsas utan protester in på söndagen. Mormor och morfar ställer gärna upp på detta då de dessutom tycker att kostnad för bil är onödig för oss. Ibland har jag tagit bussen ut och in med barnen. Minst en gång om året åker vi till västkusten för att hälsa på barnens farmor och farfar samt övrig släkt. Då åker vi tåg. Är man ute i god tid kostar det 500:- t o r för oss fyra. Det är dessutom det absolut bästa sättet att resa med barn!
Både jag och min man jobbar 80% på vårt ordinarie jobb. Våra barn går aldrig längre än till fyra på dagarna. Är vi rika? Nej. Är vi fattiga? Nej. Vi åker aldrig på charter, vi har ingen vidare snygg heminredning och jag köper inte kläder, smink eller krämer om jag verkligen inte behöver. Barnen har nog med kläder, leksaker och vi saknar aldrig hygienartiklar, ytterkläder, skor eller mat. Däremot har vi massor av värdefull tid med våra barn.
Vi bor inte i villa! Vår lägenhet tycker många är dyr. Fast vi har långt ifrån de kostnader som villaägare har. På vår gård hemma i stan träffas vi grannar och har grillkvällar på sommaren, fikar året runt och man får härliga spontanbesök nästan varje dag. Våra barn växer upp i stan. Är det synd om dem? Jag har själv växt upp långt ut på landet och anser inte det. De har nära till vänner och vi har aktiviter såsom bio, badhus, museum och bibliotek, året om! På sommaren, då man gärna vill vara på landet, åker vi ut på just landet. Där badar vi, solar och njuter av sommarkvällar precis som många andra.
Ingen av våra barn har några regelbundna aktiviteter. De gick på dans och ridning förr men vi la ner det när vi märkte att de mest blev trötta och stressade av det. Dessutom vill de helst av allt bara vara hemma och mysa med oss. Ibland rider de eller badar i badhuset. Det blir oftast en familjeutflykt när vi alla är pigga och har gott om tid.
Både jag och min man har karriärer vid sidan av vårt ordinarie jobb och fritidsaktiviteter. Folk undrar hur vi hinner med allt. Det gör man om man slutar halv tre och börjar nästa aktivitet tidigast fem. Våra barn har sällan eller aldrig barnvakt eller behöver flänga nånstans då en av oss alltid ser till att vara hemma. Vill de följa med däremot så är det inga problem då vi sett till att omge oss med folk som accepterar att vi är småbarnsföräldrar.Hinner jag och min man umgås? Ja tillräckligt. Dessutom har vi alltid något roligt att berätta och är fyllda av positiv energi av att göra det vi tycker om. Hinner vi umgås som familj? Jajamen! Varje dag minst ett par timmar och minst en heldag i veckan. Det har vi sett till.
Så är vi verkligen en konstig familj? Nej det vill jag inte påstå. Snarare en väldigt lycklig familj och fler borde vilja eftersträva vår livsstil.
tisdag 5 oktober 2010
Inställning
Ibland kan man stöta på problem som ingen annan verkar ha, som ingen verkar förstå hur de uppstått och som man antingen behöver lägga mycket energi på för att lösa eller tillkalla (på egen bekostnad) experthjälp.
Jag har kontakt med en del kunder som har dessa problem när de ska logga in på vår hemsida. I 9 fall av 10 är det de själva som gjort fel eller så har det med inställning att göra. I detta fall inställning på (eller kanske till?) datorn.
Jag har själv haft liknande problem. Fast mer livsartade varianter. I 9 fall av 10 så har min egen inställning som har varit felet. Det har egentligen inte spelat någon roll hur mycket förändringar som gjorts runt omkring. Som att skaffa nya fantastiska program till datorn som man ändå inte kan dra nytta av eftersom jag inte ändrat inställning.
Egentligen vet man innerst inne att en förändring måste ske utifrån en själv men av någon anledning så tycker man det är värt det att envist kämpa för sin sak, trots råd och tips. Fast till slut inser man att det finns egentligen bara en sak kvar att prova. Just det....ändra inställning! Helt plötsligt har en helt ny värld öppnats och man kan njuta av allt nytt som hänt under tiden. Man kan även lära sig att uppskatta något gammalt, fast på ett annorlunda sätt! Så härligt det är att se världen med nya ögon.
När ändrade du själv inställning senast?
Jag har kontakt med en del kunder som har dessa problem när de ska logga in på vår hemsida. I 9 fall av 10 är det de själva som gjort fel eller så har det med inställning att göra. I detta fall inställning på (eller kanske till?) datorn.
Jag har själv haft liknande problem. Fast mer livsartade varianter. I 9 fall av 10 så har min egen inställning som har varit felet. Det har egentligen inte spelat någon roll hur mycket förändringar som gjorts runt omkring. Som att skaffa nya fantastiska program till datorn som man ändå inte kan dra nytta av eftersom jag inte ändrat inställning.
Egentligen vet man innerst inne att en förändring måste ske utifrån en själv men av någon anledning så tycker man det är värt det att envist kämpa för sin sak, trots råd och tips. Fast till slut inser man att det finns egentligen bara en sak kvar att prova. Just det....ändra inställning! Helt plötsligt har en helt ny värld öppnats och man kan njuta av allt nytt som hänt under tiden. Man kan även lära sig att uppskatta något gammalt, fast på ett annorlunda sätt! Så härligt det är att se världen med nya ögon.
När ändrade du själv inställning senast?
lördag 18 september 2010
Nya tag
Ibland går livet åt en riktning man inte tänkt sig. Då har man två val:
1. Försöka panikartat få kontroll över situationen
2. Acceptera förändringen och försöka se det positiva i den.
Jag har provat båda och ofta på samma dag. Släppa kontrollen är läskigt. Jobbigt. Tungt. Fullständigt hjärtskärande. Fast paniken är ännu värre och den uppkommer när man märker att man faktiskt inte kan styra allt.
Jag ska definitivt inte sticka under stolen med att jag har det tufft just nu. Brottas mot tankar och känslor som inte är hälsosamma för nån. Som skuld, sorg, känna sig värdelös, utnyttjad och bortglömd.
Fast jag är stark. Det vet jag ju. Sen har jag underbara vänner som påminner mig om att en del saker har inte alls med en själv att göra utan med personen på andra sidan. Som också har det tufft och söker lösningar på sina egna behov. Behov som kanske inte jag kan tillgodose. Det återstår att se.
Mitt fokus just nu ligger på mig själv, för så måste det vara när man helt plötsligt står själv. Jag kan ju bara ta ansvar för att jag själv mår bra. Så ännu en gång hoppar jag för jag vet att skyddsnätet tar emot för eller senare. Sen kan jag ju välja om det där hoppet ska bli en ångestfärd eller om jag njuter av fartvinden och utsikten.
Tänk på mig ibland! Du är en del av mitt skyddsnät!
1. Försöka panikartat få kontroll över situationen
2. Acceptera förändringen och försöka se det positiva i den.
Jag har provat båda och ofta på samma dag. Släppa kontrollen är läskigt. Jobbigt. Tungt. Fullständigt hjärtskärande. Fast paniken är ännu värre och den uppkommer när man märker att man faktiskt inte kan styra allt.
Jag ska definitivt inte sticka under stolen med att jag har det tufft just nu. Brottas mot tankar och känslor som inte är hälsosamma för nån. Som skuld, sorg, känna sig värdelös, utnyttjad och bortglömd.
Fast jag är stark. Det vet jag ju. Sen har jag underbara vänner som påminner mig om att en del saker har inte alls med en själv att göra utan med personen på andra sidan. Som också har det tufft och söker lösningar på sina egna behov. Behov som kanske inte jag kan tillgodose. Det återstår att se.
Mitt fokus just nu ligger på mig själv, för så måste det vara när man helt plötsligt står själv. Jag kan ju bara ta ansvar för att jag själv mår bra. Så ännu en gång hoppar jag för jag vet att skyddsnätet tar emot för eller senare. Sen kan jag ju välja om det där hoppet ska bli en ångestfärd eller om jag njuter av fartvinden och utsikten.
Tänk på mig ibland! Du är en del av mitt skyddsnät!
tisdag 3 augusti 2010
Meningen, syftet, existensen
Min första riktiga livskris fick jag när jag var 19 år och det tog slut med min första riktiga pojkvän. Helt plötsligt lärde jag mig att en person som älskat en fakiskt kan sluta göra det. Det var en nyttig läxa att inte ta människor i ens närhet för givet som jag har med mig än idag.
Min andra stora livskris kom c:a ett år efter jag fått min äldsta dotter. För mig som ensambarn med en "karriär" inom sång och teater kom det som en stor chock att gå från att spela huvudrollen i ens eget liv till en "biroll" i någon annans. Mitt i allt detta gick en mamma i min närhet bort och jag fick panik när jag insåg att jag dessutom kunde ryckas ifrån min dotters liv. Detta var den tuffaste perioden i mitt liv hittils men flera år senare kan jag ändå säga att jag är ur den och jag har lärt mig att inte ta LIVET för givet.
Människor pratar om 30års-krisen och jag tror den betyder olika för olika människor. Många få en kris för att ungdomen och fertiliteten glider ifrån dem och kanske gör även vänner med andra livssituationer det. Min kris som jag verkar ha nu är att jag har allt det där jag ville ha i 30års åldern; man, barn, fast jobb, fint boende, djur och dessutom har jag förmånen att extrajobba med sång. Ibland när jag är riktigt deppig så känns det som att livet liksom är slut nu och jag bara väntar på att dö så småningom. Vad finns det mer att göra? Att kämpa för? Som tur är så är det väldigt korta stunder jag tänker så och jag blir återigen påmind om att jag har människor runt omkrng mig att leva för, vars liv jag har en stor betydelse i.
Jag tittade på Grizzly man idag; filmen om en man som valt att leva och dö ihop med grizzlybjörnar. För mig handlar den filmen om en enda sak: hitta en mening med ens egen existens. Ett syfte med livet.
Vad är meningen med min existens då? I den värld som jag byggt upp så är det: vara mamma och finnas där för mina barn och kommande barn-barn, ta hand om min hund, "min" häst, vara sångcoach åt mina elever och förgylla deras liv, sjunga för att göra människor glada, finnas där för mina vänner och övrigt familj när de behöver mig. Under tiden jag gör detta så finns det ju faktiskt ingen mening med att deppa mellan dessa "bestyr" utan jag kan ju faktiskt njuta av: en bra bok, en dag i solen, en skön promenad, en bra stand-up komiker, en kopp kaffe, en ridtur, att få sjunga, mina barns kramar och pussar, umgås med min man, skratta med mina vänner. Listan kan göras lång.
Behöver jag verkligen veta meningen med livet? Jag bestämmer mig för att sluta grubbla över det här och nu och bara njuta av det till fullo!
Min andra stora livskris kom c:a ett år efter jag fått min äldsta dotter. För mig som ensambarn med en "karriär" inom sång och teater kom det som en stor chock att gå från att spela huvudrollen i ens eget liv till en "biroll" i någon annans. Mitt i allt detta gick en mamma i min närhet bort och jag fick panik när jag insåg att jag dessutom kunde ryckas ifrån min dotters liv. Detta var den tuffaste perioden i mitt liv hittils men flera år senare kan jag ändå säga att jag är ur den och jag har lärt mig att inte ta LIVET för givet.
Människor pratar om 30års-krisen och jag tror den betyder olika för olika människor. Många få en kris för att ungdomen och fertiliteten glider ifrån dem och kanske gör även vänner med andra livssituationer det. Min kris som jag verkar ha nu är att jag har allt det där jag ville ha i 30års åldern; man, barn, fast jobb, fint boende, djur och dessutom har jag förmånen att extrajobba med sång. Ibland när jag är riktigt deppig så känns det som att livet liksom är slut nu och jag bara väntar på att dö så småningom. Vad finns det mer att göra? Att kämpa för? Som tur är så är det väldigt korta stunder jag tänker så och jag blir återigen påmind om att jag har människor runt omkrng mig att leva för, vars liv jag har en stor betydelse i.
Jag tittade på Grizzly man idag; filmen om en man som valt att leva och dö ihop med grizzlybjörnar. För mig handlar den filmen om en enda sak: hitta en mening med ens egen existens. Ett syfte med livet.
Vad är meningen med min existens då? I den värld som jag byggt upp så är det: vara mamma och finnas där för mina barn och kommande barn-barn, ta hand om min hund, "min" häst, vara sångcoach åt mina elever och förgylla deras liv, sjunga för att göra människor glada, finnas där för mina vänner och övrigt familj när de behöver mig. Under tiden jag gör detta så finns det ju faktiskt ingen mening med att deppa mellan dessa "bestyr" utan jag kan ju faktiskt njuta av: en bra bok, en dag i solen, en skön promenad, en bra stand-up komiker, en kopp kaffe, en ridtur, att få sjunga, mina barns kramar och pussar, umgås med min man, skratta med mina vänner. Listan kan göras lång.
Behöver jag verkligen veta meningen med livet? Jag bestämmer mig för att sluta grubbla över det här och nu och bara njuta av det till fullo!
söndag 18 juli 2010
Ut med det gamla, in med det nya
Nu har datorn och bloggen fått vila några veckor och det har även jag! Fyra veckors underbar semester med mycket lantliv, sol, bad (i både sjö och hav), Liseberg och annat är nu klar. Nu hoppar jag in och jobbar ett par veckor för att sen ha en veckas semester till.
Jag har verkligen fyllt mig själv med energi och haft gott om tid att njuta av allt fantastiskt som man har mer eller mindre gratis runt omkring. Har även fått tid att fundera på vad som är viktigt för mig, vad jag kan förändra för mig själv och allmänt hur jag fortsätter att utveckla mitt liv.
En vän sa till mig att du är det viktigaste i ditt liv. Jag har haft svårt att ta till mig det, som mamma, men nu har jag hittat ett sätt att tolka det som passar mig. Jag märker nämligen hur bra jag mår av att vara mamma i första hand. Mina barns leende och att känna deras trygghet i min famn är det som gör mig allra lyckligast. Så genom att finnas till för mina barn så tankar jag själv massor av positiv energi och därmed har jag satt mitt eget mående i första hand.
Med det sagt så längtar jag även efter att få sätta igång med mina elever och ridningen igen. Det är ett tag kvar tills dess så min längtan kommer göra mig ännu lyckligare när det väl är dags. Till hösten ska jag däremot se till att tänka mig för lite när det gäller dessa två områden, så jag inte bokar upp mig så mycket som i våras. Jag söker fortfarande den perfekta balansen mellan privatliv, jobb och familjeliv. Tänk att jag har förmånen att ta del av alla dessa tre områden!
Jag är stolt över mitt eget mående och det är skönt med tydliga tecken på stor förändring.
Jag har verkligen fyllt mig själv med energi och haft gott om tid att njuta av allt fantastiskt som man har mer eller mindre gratis runt omkring. Har även fått tid att fundera på vad som är viktigt för mig, vad jag kan förändra för mig själv och allmänt hur jag fortsätter att utveckla mitt liv.
En vän sa till mig att du är det viktigaste i ditt liv. Jag har haft svårt att ta till mig det, som mamma, men nu har jag hittat ett sätt att tolka det som passar mig. Jag märker nämligen hur bra jag mår av att vara mamma i första hand. Mina barns leende och att känna deras trygghet i min famn är det som gör mig allra lyckligast. Så genom att finnas till för mina barn så tankar jag själv massor av positiv energi och därmed har jag satt mitt eget mående i första hand.
Med det sagt så längtar jag även efter att få sätta igång med mina elever och ridningen igen. Det är ett tag kvar tills dess så min längtan kommer göra mig ännu lyckligare när det väl är dags. Till hösten ska jag däremot se till att tänka mig för lite när det gäller dessa två områden, så jag inte bokar upp mig så mycket som i våras. Jag söker fortfarande den perfekta balansen mellan privatliv, jobb och familjeliv. Tänk att jag har förmånen att ta del av alla dessa tre områden!
Jag är stolt över mitt eget mående och det är skönt med tydliga tecken på stor förändring.
måndag 21 juni 2010
Semester
Man ska ha fyra veckors semester sa någon till mig, för det tar en vecka för kroppen att varva ner, sen har man två veckor av lugn och sen behöver kroppen en vecka för att förbereda sig för jobb.
För mig stämmer det nog rätt bra. Min första riktiga semesterdag idag och jag har fortfarande svårt för att bara vakna och låta dagen bli vad den blir. Kroppen och huvudet vill automatiskt iväg och utföra saker c:a en timme efter jag vaknat. Jag står emot faktiskt och sållar ut det som verkligen känns nödvändigt eller det jag känner att jag vill göra.
Det höll på att bli stressigt idag men jag styrde om resan till landet till imorgon. Då känner jag att jag har gott om tid. Samtidigt så märker jag att ju längre jag är hemma, ju mer saker dyker upp att göra. Så det bästa är nog att packa väskan imorgon och bara åka!
Jag fylls av glädje och förväntan inför den här sommaren som inte kan gå fel för jag har sett till att fylla den med sköna dagar och goda vänner. Detta blir mitt sista blogginlägg på ett tag då jag tror på en semester från datorn också....
HA EN SKÖN SOMMAR ALLA!
För mig stämmer det nog rätt bra. Min första riktiga semesterdag idag och jag har fortfarande svårt för att bara vakna och låta dagen bli vad den blir. Kroppen och huvudet vill automatiskt iväg och utföra saker c:a en timme efter jag vaknat. Jag står emot faktiskt och sållar ut det som verkligen känns nödvändigt eller det jag känner att jag vill göra.
Det höll på att bli stressigt idag men jag styrde om resan till landet till imorgon. Då känner jag att jag har gott om tid. Samtidigt så märker jag att ju längre jag är hemma, ju mer saker dyker upp att göra. Så det bästa är nog att packa väskan imorgon och bara åka!
Jag fylls av glädje och förväntan inför den här sommaren som inte kan gå fel för jag har sett till att fylla den med sköna dagar och goda vänner. Detta blir mitt sista blogginlägg på ett tag då jag tror på en semester från datorn också....
HA EN SKÖN SOMMAR ALLA!
måndag 14 juni 2010
Jag vill känna tro
Funderar mycket runt tro just nu.
Jag, som de flesta svenskar, tror på "något" men det är inte helt enkelt att hitta ett konkret svar vad det är och jag känner som i många situationer innan att det är svårt att hitta 100% rätt. Kristendomen är väl egentligen det valet jag VILL göra för troende verkar så lyckliga, trygga och harmoniska. Jag vill tro att Jesus är guds son, att han dog för mina synder och att det finns just en Gud som vakar över mig, lyssnar och som öppnar himmelriket för mig när min resa på jorden är slut. Fast det är inte helt lätt. Realismen spelar in, helt klart och motsättningarna. I ena hörnan en god Gud, som skapat liv, som älskar och beskyddar och i den andra en fördömande, hård Gud med hot om helvetet om man inte följer hans väg.
Att Jesus fanns det är jag helt övertygad om! Han var tilldragande, karismatisk, predikade för en bättre värld och var en av de modigaste människor jag känner till. Jag tror verkligen att han dog på korset i tron om att det var för våra synders skull och för det är jag evigt tacksam! Sen om det var hans egen övertygelse bara eller om det verkligen var så, det är ju den stora frågan.
En av mina andra tankar är också att det är väldigt enkelt, smidigt att lägga över sitt liv i någon annans händer och slippa att själv ta ansvar. "Det är Guds vilja". Så vill inte jag ha det. Det är för mig att ge upp och skylla ifrån sig. Om det finns en Gud så hoppas jag i så fall att han skapade livet och gav mig förutsättningarna till ett bra sådant men att det är helt upp till mig vad jag gör av det. Där kommer min andra "tro" in. Tron på att jag själv kan åstadkomma allt, av egen kraft.
Mitt sökande fortsätter och det kommer att hålla mig sysselsatt. Länge.
Jag, som de flesta svenskar, tror på "något" men det är inte helt enkelt att hitta ett konkret svar vad det är och jag känner som i många situationer innan att det är svårt att hitta 100% rätt. Kristendomen är väl egentligen det valet jag VILL göra för troende verkar så lyckliga, trygga och harmoniska. Jag vill tro att Jesus är guds son, att han dog för mina synder och att det finns just en Gud som vakar över mig, lyssnar och som öppnar himmelriket för mig när min resa på jorden är slut. Fast det är inte helt lätt. Realismen spelar in, helt klart och motsättningarna. I ena hörnan en god Gud, som skapat liv, som älskar och beskyddar och i den andra en fördömande, hård Gud med hot om helvetet om man inte följer hans väg.
Att Jesus fanns det är jag helt övertygad om! Han var tilldragande, karismatisk, predikade för en bättre värld och var en av de modigaste människor jag känner till. Jag tror verkligen att han dog på korset i tron om att det var för våra synders skull och för det är jag evigt tacksam! Sen om det var hans egen övertygelse bara eller om det verkligen var så, det är ju den stora frågan.
En av mina andra tankar är också att det är väldigt enkelt, smidigt att lägga över sitt liv i någon annans händer och slippa att själv ta ansvar. "Det är Guds vilja". Så vill inte jag ha det. Det är för mig att ge upp och skylla ifrån sig. Om det finns en Gud så hoppas jag i så fall att han skapade livet och gav mig förutsättningarna till ett bra sådant men att det är helt upp till mig vad jag gör av det. Där kommer min andra "tro" in. Tron på att jag själv kan åstadkomma allt, av egen kraft.
Mitt sökande fortsätter och det kommer att hålla mig sysselsatt. Länge.
måndag 7 juni 2010
Nedvarvning pågår
Semestern närmar sig! Två veckor kvar. I år har jag lyckats med att inte boka upp mig för mycket. Det tog några år från att jag bestämde mig för att jag verkligen ska ha semester på semestern! Semester för mig är landet; bara sitta under ett träd i skuggan och lösa korsord, se barnen leka och djuren njuta. Sova när man vill och äta när man är hungrig. Gå in först på kvällen och krypa upp i TV-soffan innan man bäddar ner sig bland svala lakan.
30års ålder är verkligen början på en gyllende ålder! Jag lär mig varje dag att njuta av allt runtomkring istället för att jaga något annat. Ibland påminns jag av en tid när utseende och karriär var allt och nu och då träffar jag människor vars värld jag aldrig passar in i. Fast jag slås rätt snabbt av tanken att livet inte ska vara en kamp. Det finns så mycket och så många människor som ger mig större glädje. Så jag lägger nöjt ner.
Just nu njuter jag av att vara den i familjen som är hemma. Jag lägger mer energi på barnen och deras aktiviteter och det mår jag bra av, också. Tänk så lyckligt lottad jag är som har en sån fantastisk familj att falla tillbaka på när mitt övriga liv är lugnare. Har också lärt mig att de vänner som jag känt att jag försakat är mina vänner just därför att dom är lika uppbokade som jag och det känns ju fantastiskt!
Jag känner på mig att den här sommaren blir det bästa någonsin!
30års ålder är verkligen början på en gyllende ålder! Jag lär mig varje dag att njuta av allt runtomkring istället för att jaga något annat. Ibland påminns jag av en tid när utseende och karriär var allt och nu och då träffar jag människor vars värld jag aldrig passar in i. Fast jag slås rätt snabbt av tanken att livet inte ska vara en kamp. Det finns så mycket och så många människor som ger mig större glädje. Så jag lägger nöjt ner.
Just nu njuter jag av att vara den i familjen som är hemma. Jag lägger mer energi på barnen och deras aktiviteter och det mår jag bra av, också. Tänk så lyckligt lottad jag är som har en sån fantastisk familj att falla tillbaka på när mitt övriga liv är lugnare. Har också lärt mig att de vänner som jag känt att jag försakat är mina vänner just därför att dom är lika uppbokade som jag och det känns ju fantastiskt!
Jag känner på mig att den här sommaren blir det bästa någonsin!
söndag 30 maj 2010
Mors dag
Den här dagen är jag så otroligt tacksam och lycklig över att jag är mamma. Mamma till de finaste små skitungarna i världen. Tänker på all glädje de ger mig, all styrka att orka fortsätta, all värme och ovillkorlig kärlek.
Jag har spenderat dagen på det bästa sättet möjliga genom att sitta i solen på en bänk med deras far, min make och se dom springa omkring och leka tillsammans. Är så otroligt stolt över vår familj och den kärlek jag känner för mina barn går ej att sätta ord på. Den lilla med sitt härliga leende och kiknande skratt och den stora, vackra med de kloka orden. Tänk att vi sitter här idag, trots allt och kan ge våra små älsklingar ett sånt fantastiskt liv. Enkla saker som mat på bordet, rent vatten, kläder och rätten att vara barn men också tid, leksaker, roliga stunder och sist men inte minst en massa kärlek.
Den stora gav mig den bästa presenten någonsin. Hon kom ihåg att det var mors dag, helt själv och hade tom gjort en egen present till mig. Det finns ingen värme i världen som går upp i mot det jag fick i mitt hjärta.
Jag älskar er så otroligt mycket mina små troll och njuter verkligen av att vara er mamma!
Jag har spenderat dagen på det bästa sättet möjliga genom att sitta i solen på en bänk med deras far, min make och se dom springa omkring och leka tillsammans. Är så otroligt stolt över vår familj och den kärlek jag känner för mina barn går ej att sätta ord på. Den lilla med sitt härliga leende och kiknande skratt och den stora, vackra med de kloka orden. Tänk att vi sitter här idag, trots allt och kan ge våra små älsklingar ett sånt fantastiskt liv. Enkla saker som mat på bordet, rent vatten, kläder och rätten att vara barn men också tid, leksaker, roliga stunder och sist men inte minst en massa kärlek.
Den stora gav mig den bästa presenten någonsin. Hon kom ihåg att det var mors dag, helt själv och hade tom gjort en egen present till mig. Det finns ingen värme i världen som går upp i mot det jag fick i mitt hjärta.
Jag älskar er så otroligt mycket mina små troll och njuter verkligen av att vara er mamma!
lördag 29 maj 2010
Rent allmänt
Inte ofta jag skriver om livet i allmänhet men idag tänkte jag göra det!
Hästarna: Candy ska betäckas, dvs förhoppningsvis få föl nästa år vilket betyder att det inte blir någon vidare ridning och definitivt inga tävlingar med henne till hösten. Har lite att fundera på till hösten. Just nu känns det som att jag vill rida två olika hästar i höst, en till dressyr och en till hoppning och faktiskt kanske satsa lite mer på dressyren där. Red en vallack idag som jag trivdes mycket bra med så eventuellt har jag redan honom "klar" för dressyren. Han vågar inte hoppa så det är inte att tänka på. En annan vallack har jag hoppat tidigare och kan tänka mig att fortsätta med. Han är något bångstyrigare dock. Vi får se!
Musiken: Nu i juni är det hjälpa Lisa med kördraget som gäller. Hustomta kallar hon det. Ska bli fantastiskt kul! Eventuellt två nya privatelever också som känns spännande. Ska på möte på Studiefrämjandet inför hösten; ett möte som jag själv tagit initiativ till. Det handlar om samarbete med rockskolan. Jag slog ihop mina elever med musiker inför uppspelet och fått bra feedback på det.
För övrigt har jag fortfarande svårt att få till det med att träffa vänner. Som tur är har jag mina fantastiska grannar och vänner där jag kan smita in på spontanbesök eller ha bra samtal på gården. Jag älskar mitt boende dels på grund av dem och så bor jag i en fantastisk lägenhet med en otrolig innergård. Älskar mitt liv i allmänhet också för den delen.
Inför framtiden har jag bestämt att jag ska ha minst en helt ledig dag i veckan och en vardag där jag bara går hem efter jobbet. Så det gäller att lära sig att säga nej.
Nu: schlagerkväll med underbara Lisa, Ingalill och min älskade familj
Hästarna: Candy ska betäckas, dvs förhoppningsvis få föl nästa år vilket betyder att det inte blir någon vidare ridning och definitivt inga tävlingar med henne till hösten. Har lite att fundera på till hösten. Just nu känns det som att jag vill rida två olika hästar i höst, en till dressyr och en till hoppning och faktiskt kanske satsa lite mer på dressyren där. Red en vallack idag som jag trivdes mycket bra med så eventuellt har jag redan honom "klar" för dressyren. Han vågar inte hoppa så det är inte att tänka på. En annan vallack har jag hoppat tidigare och kan tänka mig att fortsätta med. Han är något bångstyrigare dock. Vi får se!
Musiken: Nu i juni är det hjälpa Lisa med kördraget som gäller. Hustomta kallar hon det. Ska bli fantastiskt kul! Eventuellt två nya privatelever också som känns spännande. Ska på möte på Studiefrämjandet inför hösten; ett möte som jag själv tagit initiativ till. Det handlar om samarbete med rockskolan. Jag slog ihop mina elever med musiker inför uppspelet och fått bra feedback på det.
För övrigt har jag fortfarande svårt att få till det med att träffa vänner. Som tur är har jag mina fantastiska grannar och vänner där jag kan smita in på spontanbesök eller ha bra samtal på gården. Jag älskar mitt boende dels på grund av dem och så bor jag i en fantastisk lägenhet med en otrolig innergård. Älskar mitt liv i allmänhet också för den delen.
Inför framtiden har jag bestämt att jag ska ha minst en helt ledig dag i veckan och en vardag där jag bara går hem efter jobbet. Så det gäller att lära sig att säga nej.
Nu: schlagerkväll med underbara Lisa, Ingalill och min älskade familj
torsdag 27 maj 2010
Fokusera om
Ibland har jag fastnat i att fokusera på negativa delar i mitt liv. Som tex en vecka full av roliga aktiviteter och ett tandläkarbesök på onsdagen förstör "hela mitt liv". Den delen av mitt liv hörde visserligen ihop med hypokondrin men eftersom människan är en vanemänniska så kan de automatiska tankarna försöka tränga sig igenom än idag. Nu har jag dock en ny strategi där jag helt enkelt skiter i det där tandläkarbesöket. Alltså jag går dit men jag lägger ingen större vikt på det. Trisst sak men det är bara en litet "måste" i mitt annars så underbara liv. Vad tar ett besök liksom? 20 min? Kvar av veckan: 167 timmar och 40 minuter. Känns jäkligt onödigt att lägga resten av tiden på det också. För då är jag ju mentalt hos tandläkaren i 168 timmar och ett sånt långt besök pallar ingen!
Nu blir det lite lugnare i mitt liv ett tag. Inga onsdagselever och hästarna åker på bete i juni. Jag har ändå en del roliga uppdrag inom "branschen" att se fram emot. Känner mig lite nervös inför att inte vara uppbokad för det är då jag får för mycket tid att tänka en massa skit. Fast det är ju garanterat som tandläkarskräcken, en automatisk tanke. Det var länge sen jag var "ledig" såhär mycket och har kommit så långt med mig själv att det inte kan gå annat än bra. Nyttigt också att lära mig se och uppskatta de små sakerna i livet. Vilket dumt uttryck förresten! Det är ju se sakerna som är de STORA sakerna i livet.
Någon sa: Livet är det som pågår medans du gör nåt annat.
Nu blir det lite lugnare i mitt liv ett tag. Inga onsdagselever och hästarna åker på bete i juni. Jag har ändå en del roliga uppdrag inom "branschen" att se fram emot. Känner mig lite nervös inför att inte vara uppbokad för det är då jag får för mycket tid att tänka en massa skit. Fast det är ju garanterat som tandläkarskräcken, en automatisk tanke. Det var länge sen jag var "ledig" såhär mycket och har kommit så långt med mig själv att det inte kan gå annat än bra. Nyttigt också att lära mig se och uppskatta de små sakerna i livet. Vilket dumt uttryck förresten! Det är ju se sakerna som är de STORA sakerna i livet.
Någon sa: Livet är det som pågår medans du gör nåt annat.
söndag 23 maj 2010
Snart sommarlov
Sommaren är snart här! Allt blir genast mycket enklare, stad och människor vackrare.
De olika delarna i mitt liv faller på plats mer och mer. Min kloka mor säger alltid: Din tid kommer, och nu är den verkligen här!
På onsdag avslutar jag min första termin som sångcoach med uppspel för mina elever. Glömmer aldrig när jag satt där i början på februari och klockan började närma sig halv fem. Jag var väl förberedd men ändå med en skrattretande känsla av vad fasen har jag gett mig in på. Tur att man är hyfsat bra skådespelerska och kunde ge skenet av att jag visste precis vad jag gjorde. Fast jag löste det! Första onsdagkvällen tror jag att jag kom igenom med blotta förskräckelsen men nu i slutet av terminen ser jag självsäkra, tonsäkra elever som kommer göra mig otroligt stolta på onsdag.
Snart åker även hästarna på sommarbete. Jag har även haft nöjet att få rida regelbundet på fina hästar, även när "min" pärla varit halt. Ridning är dyrt men det har haglat in erbjudanden om privathästar som behöver röra på sig och jag har i lugn och ro kunnat rota det jag lärt mig under lektioner och fått möjligheten att utvecklas även på egen hand.
Så nu kommer mitt liv lugna ner sig lite och jag ser fram emot att sätta mig under ett äppelträd och lösa krypto. Vilken fantastisk lycka att kunna njuta av det genom att ha varit fullbokad av idel roligheter!
I höst fortsätter mitt liv i samma underbara bana och det kommer att bli ännu roligare och ännu mer utvecklande. Dessutom fick jag idag ett fantastiskt besked som inte bara behåller en fin del av mitt liv utan även förgyller den ytterligare!
De olika delarna i mitt liv faller på plats mer och mer. Min kloka mor säger alltid: Din tid kommer, och nu är den verkligen här!
På onsdag avslutar jag min första termin som sångcoach med uppspel för mina elever. Glömmer aldrig när jag satt där i början på februari och klockan började närma sig halv fem. Jag var väl förberedd men ändå med en skrattretande känsla av vad fasen har jag gett mig in på. Tur att man är hyfsat bra skådespelerska och kunde ge skenet av att jag visste precis vad jag gjorde. Fast jag löste det! Första onsdagkvällen tror jag att jag kom igenom med blotta förskräckelsen men nu i slutet av terminen ser jag självsäkra, tonsäkra elever som kommer göra mig otroligt stolta på onsdag.
Snart åker även hästarna på sommarbete. Jag har även haft nöjet att få rida regelbundet på fina hästar, även när "min" pärla varit halt. Ridning är dyrt men det har haglat in erbjudanden om privathästar som behöver röra på sig och jag har i lugn och ro kunnat rota det jag lärt mig under lektioner och fått möjligheten att utvecklas även på egen hand.
Så nu kommer mitt liv lugna ner sig lite och jag ser fram emot att sätta mig under ett äppelträd och lösa krypto. Vilken fantastisk lycka att kunna njuta av det genom att ha varit fullbokad av idel roligheter!
I höst fortsätter mitt liv i samma underbara bana och det kommer att bli ännu roligare och ännu mer utvecklande. Dessutom fick jag idag ett fantastiskt besked som inte bara behåller en fin del av mitt liv utan även förgyller den ytterligare!
onsdag 12 maj 2010
Känna efter
Efter en längre tids terapi där jag för att kunna jobba med mig själv varit"tvungen" att känna efter, vända och vrida på varje tanke och situation så känner jag mig väldigt mätt på att just känna efter!
Tvekade tom inför att blogga idag som så många gånger när jag som jag ansett det haft en liten svacka. Fast just idag inser jag att det oftast inte handlat om några svackor utan bara att livet inte varit helt fantastiskt, just idag. Jag har kanske blandat ihop konceptet "njuta av livet" med "det måste vara fantastiskt hela tiden" och därför inte lärt mig uppskatta det här ögonblicket när allt står lite stilla. Om jag istället för att nedslås tar upp blicken och tittar på mina barn som åker rutchkana i trappan, hundarna som sover lugnt i soffan och...vad kan jag mer hitta? Hm...där är ju korten som min älskade make tagit som påminner mig om härliga utflykter och titta där; träden utanför fönstren börjar bli gröna.
En vän sa till mig igår: "Men kan det inte vara skönt att allt stannar upp för en dag då, busy woman." Jag kunde inte ta til mig det då eftersom jag fick ställa in med mina elever idag, som är en av de största glädjeämnen i mitt liv just nu. Fast just nu i skrivandets stund så förstår jag att jag har ju själv ett eget val vad jag vill göra av dagen och koncentrera mig på vad jag KAN göra idag istället.
Har ju länge varit bekymrad över att jag inte har tid för mina vänner just nu och idag har jag avverkat inte mindre än två längre samtal med vän och kompis. Plus det igår då. Sen är det ju det här med att det faktiskt är en ny situation med en ny Cecilia. Bara för att jag förr inte klarade av lugn och tystnad så betyder det ju inte att det kommer vara likadant idag. Bryta mönster ska man göra har jag hört och det verkar som det är precis det jag gjort.
Så istället för att känna efter vad som känns fel så ska jag ta detta unika tillfälle till att se hur bra allting är!
Tvekade tom inför att blogga idag som så många gånger när jag som jag ansett det haft en liten svacka. Fast just idag inser jag att det oftast inte handlat om några svackor utan bara att livet inte varit helt fantastiskt, just idag. Jag har kanske blandat ihop konceptet "njuta av livet" med "det måste vara fantastiskt hela tiden" och därför inte lärt mig uppskatta det här ögonblicket när allt står lite stilla. Om jag istället för att nedslås tar upp blicken och tittar på mina barn som åker rutchkana i trappan, hundarna som sover lugnt i soffan och...vad kan jag mer hitta? Hm...där är ju korten som min älskade make tagit som påminner mig om härliga utflykter och titta där; träden utanför fönstren börjar bli gröna.
En vän sa till mig igår: "Men kan det inte vara skönt att allt stannar upp för en dag då, busy woman." Jag kunde inte ta til mig det då eftersom jag fick ställa in med mina elever idag, som är en av de största glädjeämnen i mitt liv just nu. Fast just nu i skrivandets stund så förstår jag att jag har ju själv ett eget val vad jag vill göra av dagen och koncentrera mig på vad jag KAN göra idag istället.
Har ju länge varit bekymrad över att jag inte har tid för mina vänner just nu och idag har jag avverkat inte mindre än två längre samtal med vän och kompis. Plus det igår då. Sen är det ju det här med att det faktiskt är en ny situation med en ny Cecilia. Bara för att jag förr inte klarade av lugn och tystnad så betyder det ju inte att det kommer vara likadant idag. Bryta mönster ska man göra har jag hört och det verkar som det är precis det jag gjort.
Så istället för att känna efter vad som känns fel så ska jag ta detta unika tillfälle till att se hur bra allting är!
torsdag 6 maj 2010
Hemmadag
På allmän begäran (läs Ewa) så tar jag mig tid att skriva några rader.
Jag har haft en kort period av tillfälliga stunder av ilska. Lackat ur hel enkelt som jag skulle uttryckt mig för tio år sedan. I vanliga fall tror jag inte på irritation och ilska men just nu är jag i ytterligare en självutvecklingsfas där jag kommit långt med min egen självkänsla. Då har jag märkt att det varit nyttigt för mig att ryta ifrån ibland och tillåta mig själv att inte finna mig i vissa situationer. (Detta gäller för övrigt inte att VISSA vänner inte lyssnar ibland hihi, du vet vad jag menar ;-) )
Har också kommit till en välkommen insikt att livet inte behöver vara en kamp. Vissa delar av ens liv flyter på och ger automatiskt positiv energi medans andra låter en kämpa. Man kan absolut komma lika långt och kanske känns det mer som en seger om man fått jobba för ett mål men det känns som jag är klar med det. Det känns inte heller längre som att jag ger upp om jag stöter på för mycket motstånd utan det handlar mer om att lägga energi på de delar i mitt liv som inte tar så mycket men ger lika mycket.
Jag har också i stort sett slutat bekymra mig för vad folk tycker och tänker om mig. Det enda som betyder något är hur det påverkar folk i min närmaste närhet. Det spelar ingen roll hur jag ser ut, hur jag pratar eller vilket humör jag är på. Mina beslut tillhör mig och jag är tillräckligt vettig för att ta bra såna.
Idag är vi hemma och jag får tillfälle att stanna upp och se solen lysa, jorden vakna till liv igen efter vintern och betrakta allt fint som finns i mitt liv. Det är jag extra tacksam för.
Jag har haft en kort period av tillfälliga stunder av ilska. Lackat ur hel enkelt som jag skulle uttryckt mig för tio år sedan. I vanliga fall tror jag inte på irritation och ilska men just nu är jag i ytterligare en självutvecklingsfas där jag kommit långt med min egen självkänsla. Då har jag märkt att det varit nyttigt för mig att ryta ifrån ibland och tillåta mig själv att inte finna mig i vissa situationer. (Detta gäller för övrigt inte att VISSA vänner inte lyssnar ibland hihi, du vet vad jag menar ;-) )
Har också kommit till en välkommen insikt att livet inte behöver vara en kamp. Vissa delar av ens liv flyter på och ger automatiskt positiv energi medans andra låter en kämpa. Man kan absolut komma lika långt och kanske känns det mer som en seger om man fått jobba för ett mål men det känns som jag är klar med det. Det känns inte heller längre som att jag ger upp om jag stöter på för mycket motstånd utan det handlar mer om att lägga energi på de delar i mitt liv som inte tar så mycket men ger lika mycket.
Jag har också i stort sett slutat bekymra mig för vad folk tycker och tänker om mig. Det enda som betyder något är hur det påverkar folk i min närmaste närhet. Det spelar ingen roll hur jag ser ut, hur jag pratar eller vilket humör jag är på. Mina beslut tillhör mig och jag är tillräckligt vettig för att ta bra såna.
Idag är vi hemma och jag får tillfälle att stanna upp och se solen lysa, jorden vakna till liv igen efter vintern och betrakta allt fint som finns i mitt liv. Det är jag extra tacksam för.
måndag 19 april 2010
Vågskål
Tänk att jag ställs inför det härliga valet i livet att behöva fundera på att lägga bort roliga saker för andra roliga saker! Sitta och planera hur jag ska få in den upplevelsen där utan att ta för mycket av den erferenheten där.
Jag bygger verkligen mitt eget liv just nu och kan välja och vraka mellan karriär, tid med familj och intresse. Just nu väljer jag att skala av och njuta av ledighet, vår och barnen. För visst kan man känna av stress även fast ens värld är full av roliga saker och min stress yttrar sig genom en rädsla för hot mot att tas från denna värld.
Hur löser jag detta nu då? Tid för reflektion utan att tankar tar över mitt liv är mitt recept. Ta ett steg tillbaka och begrunda det jag åstadkommit utan att stoppa den våg jag rider på.
Det är skönt hur saker löser sig av sig självt; den positiva vågen svämmar över den negativa utan att jag behöver tänka och det är bara för mig att följa med.
Just nu lägger jag surfbrädan åt sidan och lägger mig på rygg, tittar upp på himlen och låter vågen föra mig i land.
Jag bygger verkligen mitt eget liv just nu och kan välja och vraka mellan karriär, tid med familj och intresse. Just nu väljer jag att skala av och njuta av ledighet, vår och barnen. För visst kan man känna av stress även fast ens värld är full av roliga saker och min stress yttrar sig genom en rädsla för hot mot att tas från denna värld.
Hur löser jag detta nu då? Tid för reflektion utan att tankar tar över mitt liv är mitt recept. Ta ett steg tillbaka och begrunda det jag åstadkommit utan att stoppa den våg jag rider på.
Det är skönt hur saker löser sig av sig självt; den positiva vågen svämmar över den negativa utan att jag behöver tänka och det är bara för mig att följa med.
Just nu lägger jag surfbrädan åt sidan och lägger mig på rygg, tittar upp på himlen och låter vågen föra mig i land.
tisdag 13 april 2010
Learn to fly
Häromdagen på gården så tog min äldsta dotter ytterligare ett steg framåt i livet. Hon provade att flyga. Vi har alla gjort det som barn och vi låter varken vuxna eller det faktum att ingen klarat innan stoppa oss. Det är en viktig del av livet så jag lät henne prova om och om igen, på olika sätt, med olika fart och tekniker och hejade på henne för varje gång. Vem vet, kanske min dotter blir den första människan någonsin att lyckas flyga!
Hennes försök gav mig hopp och eftertanke om att ingenting är omöjligt och att ingen någonsin kan säga till dig att det inte går. Alla har sin egen rätt att få pröva sina vingar, i alla sitatuationer och jag hoppas att alla har mod och självförtroende nog till det. Mirakel sker hela tiden och det finns inget som säger att det inte är just din tur idag.
Idag provar jag mina vingar. Gör du?
Hennes försök gav mig hopp och eftertanke om att ingenting är omöjligt och att ingen någonsin kan säga till dig att det inte går. Alla har sin egen rätt att få pröva sina vingar, i alla sitatuationer och jag hoppas att alla har mod och självförtroende nog till det. Mirakel sker hela tiden och det finns inget som säger att det inte är just din tur idag.
Idag provar jag mina vingar. Gör du?
torsdag 8 april 2010
Självkänsla eller insikt?
På vissa platser, i vissa situationer är jag självklar. Jag får bekräftelse, respekt och allt går framåt mot mål jag satt upp. Min erfarenhet uppskattas utan att jag själv på något sätt behöver slå knut på mig själv. Rätt uppenbart att jag trivs där.
Hur kommer det då sig att jag i andra omständigheter ifrågasätts trots uppenbara kvalifikationer även om jag gång på gång förtvivlat försöker visa mig duglig? Uppträder jag annorlunda? Passar jag inte in? Eller står jag offer för Jantelagens tydliga övertag? Min teori: en kombination.
Jag är en person med stor vilja och målmedvetenhet. Jag är stolt över mina livserfarenheter och jag tror ärligt att jag har något bra att tillföra. Fast eld kan inte brinna i evighet utan bränsle och en människa vill inte kämpa i motvind speciellt länge, hur mycket man än tror sig behöva en sak.
Är det en tillfällighet att det är just runt estetiskt lagda människor som jag fungerar bäst eller kan det helt enkelt vara så att vi lärt oss eller har en naturlig fallenhet att bejaka?
På min ena arbetsplats pratar vi om elever med driv och med ibland något orealistiska mål. Jag anser att det är min förbaskade skyldighet som coach att se till att behålla glöden och glädjen och att komma ihåg att ingenting är omöjligt. Det finns många sätt jag kan bidra till att uppfylla någons dröm, om så bara genom glada hejarop och jag förstår framför allt vilken gåva det är att vara en del av en vision.
På mitt andra arbete talas det om mod att frångå regler och rutiner just därför att varje kund och situation är unik. Det krävs så lite att göra en annan människa nöjd och glad. ibland räcker det att lyssna och förstå.
Nu återstår det bara för mig att fundera på vad som är värt att kämpa för och jämföra positiv energi in och negativ ut. Solklart är i alla fall att jag kommit alldeles för långt med mig själv för att låta mig nedslås.
Hur kommer det då sig att jag i andra omständigheter ifrågasätts trots uppenbara kvalifikationer även om jag gång på gång förtvivlat försöker visa mig duglig? Uppträder jag annorlunda? Passar jag inte in? Eller står jag offer för Jantelagens tydliga övertag? Min teori: en kombination.
Jag är en person med stor vilja och målmedvetenhet. Jag är stolt över mina livserfarenheter och jag tror ärligt att jag har något bra att tillföra. Fast eld kan inte brinna i evighet utan bränsle och en människa vill inte kämpa i motvind speciellt länge, hur mycket man än tror sig behöva en sak.
Är det en tillfällighet att det är just runt estetiskt lagda människor som jag fungerar bäst eller kan det helt enkelt vara så att vi lärt oss eller har en naturlig fallenhet att bejaka?
På min ena arbetsplats pratar vi om elever med driv och med ibland något orealistiska mål. Jag anser att det är min förbaskade skyldighet som coach att se till att behålla glöden och glädjen och att komma ihåg att ingenting är omöjligt. Det finns många sätt jag kan bidra till att uppfylla någons dröm, om så bara genom glada hejarop och jag förstår framför allt vilken gåva det är att vara en del av en vision.
På mitt andra arbete talas det om mod att frångå regler och rutiner just därför att varje kund och situation är unik. Det krävs så lite att göra en annan människa nöjd och glad. ibland räcker det att lyssna och förstå.
Nu återstår det bara för mig att fundera på vad som är värt att kämpa för och jämföra positiv energi in och negativ ut. Solklart är i alla fall att jag kommit alldeles för långt med mig själv för att låta mig nedslås.
onsdag 7 april 2010
Tystnaden
Många är rädda för tystnaden. Jag hörde att det kan bero på att man då hittar sidor hos sig själv och tankar som man inte är beredda att hantera. Personligen njuter jag av tystnaden. När barnen sover och maken inte är hemma från jobbet ännu så stänger jag med glädje av TVn och samlar energi och låter öronen vila. De tankar som kommer är allt annat än skrämmande. Då samlar jag och bearbetar känslor som inte får utrymme i dagens informationssamhälle.
Möjligtvis kan det vara ett problem att jag inte kan få nog av lugnet så det blir inte mycket gjort såna dagar. Fast som min kloke bonuspappa brukar säga: När jag ligger på dödsbädden så lär jag knappast ångra att jag inte städade mer.
Möjligtvis kan det vara ett problem att jag inte kan få nog av lugnet så det blir inte mycket gjort såna dagar. Fast som min kloke bonuspappa brukar säga: När jag ligger på dödsbädden så lär jag knappast ångra att jag inte städade mer.
tisdag 6 april 2010
Lagom
Tre intensiva men roliga veckor med sammanlagt tre hästar att ta hand om och rida, sångelever, ledarskapsutbildning och hopptävling är över. Det har varit fantastiskt att helt gå in i två intressen samtidigt som det nu ska bli skönt att få mindre att göra nu och lite gammal hederlig vardag. Tänk att en sån enkel sak som att vara i fas med tvätten kan göra mig så nöjd.
Jag behöver verkligen båda delar i mitt liv, mina intressen och vardag med familj och hem och nu vet jag mer hur jag fördelar dem på ett bra sätt.
Den här veckan har jag flera dagar jag inte bestämt något och så ska det förbli för det kommer mer roliga saker framöver.
Idag kommer det svenska ordet lagom väl till pass och jag kan njuta av dess positiva effekt.
Jag behöver verkligen båda delar i mitt liv, mina intressen och vardag med familj och hem och nu vet jag mer hur jag fördelar dem på ett bra sätt.
Den här veckan har jag flera dagar jag inte bestämt något och så ska det förbli för det kommer mer roliga saker framöver.
Idag kommer det svenska ordet lagom väl till pass och jag kan njuta av dess positiva effekt.
onsdag 17 mars 2010
Kalender...
Här kommer min kalender ett par veckor framåt...så vet ni varför jag inte skriver nåt just nu (Dixie är hästen jag har hand om ett par veckor nu, Sara hästen jag alltid har på söndagar):
v11
Onsdag: Jobb 7:45-14:30, sångelever 16:30 till 19:00
Torsdag: Jobb 11:15-18, stallet och Dixie
Fredag: Jobb 7:45-16:30, stallet och Dixie
Lördag: Rida 10:30 (ny häst, vilar från Candy-bus), Dixie
Söndag: Barnkalas i Smedby 14:00, Stallet: Dixie och Sara
v12
Måndag: Jobb 7:45-14:30, Stallet: Dixie
Tisdag: Jobb 7:45-14:30, Vilja rider
Onsdag: Jobb 7:45-14:30 Sångelever 16:30-19:00 (ordnat hästvakt åt Dixie)
Torsdag: Jobb 11:15-18, Stallet: Dixie
Fredag: Jobb 7:45-16:30, Hjärnverket på NT24, stallet: Dixie
Lördag: Ledarutvecklingsutbildning Linköping 9-18, stallet: Dixie
Söndag: Stallet: Dixie och Sara
Hej och hå!
v11
Onsdag: Jobb 7:45-14:30, sångelever 16:30 till 19:00
Torsdag: Jobb 11:15-18, stallet och Dixie
Fredag: Jobb 7:45-16:30, stallet och Dixie
Lördag: Rida 10:30 (ny häst, vilar från Candy-bus), Dixie
Söndag: Barnkalas i Smedby 14:00, Stallet: Dixie och Sara
v12
Måndag: Jobb 7:45-14:30, Stallet: Dixie
Tisdag: Jobb 7:45-14:30, Vilja rider
Onsdag: Jobb 7:45-14:30 Sångelever 16:30-19:00 (ordnat hästvakt åt Dixie)
Torsdag: Jobb 11:15-18, Stallet: Dixie
Fredag: Jobb 7:45-16:30, Hjärnverket på NT24, stallet: Dixie
Lördag: Ledarutvecklingsutbildning Linköping 9-18, stallet: Dixie
Söndag: Stallet: Dixie och Sara
Hej och hå!
torsdag 11 mars 2010
Vägskäl
Känner att jag står vid ett vägskäl i mitt liv och jag välkomnar det! Det är dags nu att leva mitt eget liv fullt ut. Förändringen känns starkt i hela kroppen och det är nu det gäller.
Jag vågar lita på mig själv att jag kan ta beslut som är bra, både för mig, mina barn och hund.
Vad och vem kommer jag att tappa på vägen? Det känns just nu som att fördelarna, det jag vinner, väger tungt över. Jag är inte längre rädd för förändringar eftersom de just är bara förändringar. Vad är det värsta som kan hända? Att jag återgår till mitt nuvarande liv, möjligtvis med någon mindre del. Det känns ok! Mitt liv nu duger bra men ett annat väntar på mig där ute.
Vad hindrar? Det finns en del hinder på vägen men jag är stark och självständig. Jag löser dem! Dessutom har jag lång tid på mig och jag kommer att uppskatta varje del av mitt liv mer för varje hinder jag kommer över.
Är DU med mig? :-)
Jag vågar lita på mig själv att jag kan ta beslut som är bra, både för mig, mina barn och hund.
Vad och vem kommer jag att tappa på vägen? Det känns just nu som att fördelarna, det jag vinner, väger tungt över. Jag är inte längre rädd för förändringar eftersom de just är bara förändringar. Vad är det värsta som kan hända? Att jag återgår till mitt nuvarande liv, möjligtvis med någon mindre del. Det känns ok! Mitt liv nu duger bra men ett annat väntar på mig där ute.
Vad hindrar? Det finns en del hinder på vägen men jag är stark och självständig. Jag löser dem! Dessutom har jag lång tid på mig och jag kommer att uppskatta varje del av mitt liv mer för varje hinder jag kommer över.
Är DU med mig? :-)
tisdag 9 mars 2010
Håll drömmen vid liv!
Min äldsta vän skickade precis ett sms. Dom har hyresledigt hus tvärs över sjön!
När vi var små drömde vi om att bo på en gård, jag i gårdshuset och hon i lilla huset brevid. Så skulle vi ha våra hästar och leva livet. Nu är det hon som bor i gårdshuset med stall men drömmen är så nära verklighet som den kan bli.
Det finns en del hinder på vägen: det är långt ut på landet. Kan man bo där utan körkort? Om inte, har vi råd att skaffa åtmintone ett smat bil? Får jag min man att ens tänka sig att bo så?
Fast jag tänker inte på det nu. Drömmen är helt klart vid liv och jag släpper den inte förrän jag blivit övertygad om nåt annat. Det här tänker jag kämpa för!
När vi var små drömde vi om att bo på en gård, jag i gårdshuset och hon i lilla huset brevid. Så skulle vi ha våra hästar och leva livet. Nu är det hon som bor i gårdshuset med stall men drömmen är så nära verklighet som den kan bli.
Det finns en del hinder på vägen: det är långt ut på landet. Kan man bo där utan körkort? Om inte, har vi råd att skaffa åtmintone ett smat bil? Får jag min man att ens tänka sig att bo så?
Fast jag tänker inte på det nu. Drömmen är helt klart vid liv och jag släpper den inte förrän jag blivit övertygad om nåt annat. Det här tänker jag kämpa för!
torsdag 25 februari 2010
Stå och stampa
Har känt en slags rastlöshet och frustration i kroppen några dagar och jag vet precis vad den beror på! Jag har en inre drivkraft att få saker gjorda och känner frustration när det står hinder i min väg. Särskilt väntan! Små saker egentligen som besked och att ha tålamod för att vänta in rätt ögonblick att slå till för att utgången ska bli så fördelaktig som möjlig.
Resfeber får många och jag kan förstå den känslan! Det räcker med att man ska iväg någonstans under dagen och vaknar för tidigt. Jag behöver oftast spara energi till slutet av dagen eller fylla på förrådet med att göra något jag tycker om. När den möjligheten inte finns blir jag lätt grinig. Jag gillar inte att sitta av tid!
Under dagen kan jag få besked om en sak och lördag om två. Svaret känns mindre viktigt, bara jag slipper stå och stampa på samma ställe och fundera.
Resfeber får många och jag kan förstå den känslan! Det räcker med att man ska iväg någonstans under dagen och vaknar för tidigt. Jag behöver oftast spara energi till slutet av dagen eller fylla på förrådet med att göra något jag tycker om. När den möjligheten inte finns blir jag lätt grinig. Jag gillar inte att sitta av tid!
Under dagen kan jag få besked om en sak och lördag om två. Svaret känns mindre viktigt, bara jag slipper stå och stampa på samma ställe och fundera.
måndag 22 februari 2010
Det som tillhör mig
Viljas ridhjälm är borta. Det märkte jag när jag kom till stallet förra veckan. Jag minns att jag hängde den på boxen och nu finns den ingenstans. Det gör mig ledsen på många sätt.
Ledsen för att det var Viljas hjälm och jag vill inte att något ont ska hända henne. Ledsen och besviken på mig själv för att jag glömde den så den försvann och Vilja blir ledsen (?). Ledsen för att det är människor som jag litar på och tycker om som tagit den (?).
Det är en obehaglig känsla av maktlöshet man känner när något som tillhör en försvinner. Ska man lägga energi på att hitta den? Jag känner viss ilska över att den finns någonstans och någon vet vart den är utan att säga det. Ska man lägga energi på att bli arg och inte ge sig förrän man förhört varenda människa? Nej jag tror inte på det för man skaffar sig fler ovänner än nödvändigt eftersom en annan obehaglig känsla är att bli misstänkt för något man inte gjort.
Det är ju också mitt ansvar att se till att jag håller reda på våra saker. Jag har ett skåp att lägga hjälmen i och jag vet att saker försvinner i stallet.
Jag väljer att leta ett tag till sen köpa ny hjälm och glömma det som hänt. För min egen skull.
Ledsen för att det var Viljas hjälm och jag vill inte att något ont ska hända henne. Ledsen och besviken på mig själv för att jag glömde den så den försvann och Vilja blir ledsen (?). Ledsen för att det är människor som jag litar på och tycker om som tagit den (?).
Det är en obehaglig känsla av maktlöshet man känner när något som tillhör en försvinner. Ska man lägga energi på att hitta den? Jag känner viss ilska över att den finns någonstans och någon vet vart den är utan att säga det. Ska man lägga energi på att bli arg och inte ge sig förrän man förhört varenda människa? Nej jag tror inte på det för man skaffar sig fler ovänner än nödvändigt eftersom en annan obehaglig känsla är att bli misstänkt för något man inte gjort.
Det är ju också mitt ansvar att se till att jag håller reda på våra saker. Jag har ett skåp att lägga hjälmen i och jag vet att saker försvinner i stallet.
Jag väljer att leta ett tag till sen köpa ny hjälm och glömma det som hänt. För min egen skull.
lördag 20 februari 2010
Insnöad
Idag är vi insnöade jag och barnen. Fast bara bokstavligen, inte mentalt. Jag skippade till och med ridningen på älskade Candy idag för jag insåg att det inte är värt det att släpa ut barnen i snöstormen. Framdelsvändning lockade inte tillräckligt mycket....Det är en klar förändring. Förut hade jag gett mig iväg oavsett. Det måste innebära att jag är nöjd med mitt liv just nu så jag inte behöver rusa iväg och göra något för mig själv oavsett vad som krävs. Skönt för barnen att slippa ge sig iväg i det här vädret och skönt för mitt mammasamvete.
Det innebär också att jag får träffa en kär vän idag som jag inte tagit mig tid att träffa på länge och så lär jag komma ifatt lite i hemmet också. Det är ju kanon!
Igår skrattade vi så mycket så jag fick kippa efter andan och fick ont i magen. Det var helt underbart!
Det innebär också att jag får träffa en kär vän idag som jag inte tagit mig tid att träffa på länge och så lär jag komma ifatt lite i hemmet också. Det är ju kanon!
Igår skrattade vi så mycket så jag fick kippa efter andan och fick ont i magen. Det var helt underbart!
torsdag 18 februari 2010
Resor
Förra veckan gjorde jag tre resor.
Första resan gick till västkusten och begravning av min älskade farfar. Självklart en jobbig resa men jag tycker ändå att det är skönt med begravningar. Det finns en självklar plats och tidpunkt för att sörja och man gör det i tryggt sällskap av ens närmaste. Alla delar och finns som stöd och i slutändan har man kommit varandra lite närmare. Det är en speciell känsla när en människa går från en kropp som stänger ner till ett kärt minne.
Andra resan var en fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. En resa till ett annat land med upplevelser som jag aldrig glömmer. Glädjen av att se mina barn uppleva världen och hur starka små individer dom är som anpassar sig och integrerar så otroligt bra med andra människor, oavsett språk. Vi njöt av varandra och alla som var med och tog med oss många fina stunder hem.
Den sista resan gjorde jag mentalt. Jag kan knappt förstå att jag klarade allt psykiskt och att jag fortfarande står stabilt. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp jag fått och tagit så jag fått möjligheten att njuta. Nu känner jag mig verkligen stark igen och har de verktyg jag behöver.
Första resan gick till västkusten och begravning av min älskade farfar. Självklart en jobbig resa men jag tycker ändå att det är skönt med begravningar. Det finns en självklar plats och tidpunkt för att sörja och man gör det i tryggt sällskap av ens närmaste. Alla delar och finns som stöd och i slutändan har man kommit varandra lite närmare. Det är en speciell känsla när en människa går från en kropp som stänger ner till ett kärt minne.
Andra resan var en fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. En resa till ett annat land med upplevelser som jag aldrig glömmer. Glädjen av att se mina barn uppleva världen och hur starka små individer dom är som anpassar sig och integrerar så otroligt bra med andra människor, oavsett språk. Vi njöt av varandra och alla som var med och tog med oss många fina stunder hem.
Den sista resan gjorde jag mentalt. Jag kan knappt förstå att jag klarade allt psykiskt och att jag fortfarande står stabilt. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp jag fått och tagit så jag fått möjligheten att njuta. Nu känner jag mig verkligen stark igen och har de verktyg jag behöver.
måndag 8 februari 2010
Skärp dig-du är för fan vuxen
För många år så satte ångest sina klor i mig. Sen dess har det för mig varit en evig kamp. Till en början enbart för överlevnad men senare för ett liv med kvalité. Jag har kommit långt! Mitt driv har varit min familj, att vara en stabil mor till mina barn framför allt. Jag har aldrig vetat hur pass frisk mamma de skulle få och mina mål har förändrats med tiden men jag är otroligt tacksam och stolt över mig själv att jag tagit den hjälp som erbjudits.
Ett av mina största bekymmer har varit att stoppa de automatiska tankar som kommer som en blixt från klar himmel och så totalt tagit över förnuft och känsla. Mina barn har sett hysteriskt gråtande, skrikande av rädsla och total panik komma från mig. Först efteråt när vettet kommit ifatt har skuldkänslorna och ansvarskänslorna kommit och jag ber mina barn nu och för alltid om förlåtelse för att jag inte visste bättre.
Nu har något hänt. Bara under den senaste veckan. När tankarna och ångesten kommer krypande så kan jag slå av min egen strävan efter egoism och sagt till mig själv att skärpa mig för fan! Jag är inte jordens mittpunkt och allt står inte och faller med mig. Mitt ansvar och vilja med livet är inte att spela huvudrollen i mitt eget liv utan en stark biroll i mina barns liv. Det har också hjälpt mig att ta tag i saker som verkligen behövs ta tag i och lagt energi på att få ordning och struktur runt omkring mig. Jag har ork att leka och spela apa med mina ungar och belöningen, deras skratt, är den finaste skatt i världen.
Jag är precis den jag vill vara och jag lever det liv jag vill!
Ett av mina största bekymmer har varit att stoppa de automatiska tankar som kommer som en blixt från klar himmel och så totalt tagit över förnuft och känsla. Mina barn har sett hysteriskt gråtande, skrikande av rädsla och total panik komma från mig. Först efteråt när vettet kommit ifatt har skuldkänslorna och ansvarskänslorna kommit och jag ber mina barn nu och för alltid om förlåtelse för att jag inte visste bättre.
Nu har något hänt. Bara under den senaste veckan. När tankarna och ångesten kommer krypande så kan jag slå av min egen strävan efter egoism och sagt till mig själv att skärpa mig för fan! Jag är inte jordens mittpunkt och allt står inte och faller med mig. Mitt ansvar och vilja med livet är inte att spela huvudrollen i mitt eget liv utan en stark biroll i mina barns liv. Det har också hjälpt mig att ta tag i saker som verkligen behövs ta tag i och lagt energi på att få ordning och struktur runt omkring mig. Jag har ork att leka och spela apa med mina ungar och belöningen, deras skratt, är den finaste skatt i världen.
Jag är precis den jag vill vara och jag lever det liv jag vill!
torsdag 4 februari 2010
Stanna världen-jag vill hoppa av
Det är så mycket som händer i mitt liv under en kortare period. Ett nytt jobb, en begravning och en resa. Jobbet har jag själv valt och är otroligt glad och stolt över, resan är en fantastisk gåva till hela familjen och begravninge är bara något jag känner jag får ta mig igenom. Så egentligen är det bara en av händelserna som är mindre roligt och ändå så känner jag att jag bara vill bromsa! Alternativt krypa under täcken och be någon väcka mig när allt är över. Funderar på vad det beror på.
Största oron är att jag ska klappa ihop psykiskt som så många gånger förut men jag inser att oron är den största boven och detta är en ny situation med ett nytt jag. Det enda jag egentligen behöver göra är att tro på mig själv att jag fixar detta.
Samtidigt känns det tråkigt att inte kunna njuta fullt ut av jobbet och resan. Fast det gör jag säkert när jag väl är där och jag kanske får acceptera att allt inte kan vara 100% bra jämt, dvs jag är inte där än då jag kan njuta av förändringar innan de sker men förhoppningsvis NÄR de sker.
Ibland är jag rädd för att vara ensam. Ensam ansvarig för mig själv, mina tankar och handlingar. Kanske har jag ännu inte upplevt fördelarna med att ha kontroll över mitt liv eller så har jag aldrig vågat prova.
Äh va fan...vad har jag att förlora! Jag provar! Så från och med nu så kommer jag bli en skitbra sångcoach, resan kommer att bli fantastisk och jag är stark nog att orka med begravning och resa dit och hem. Det finns inget annat!
Fortsätt snurra världen-jag hoppar på i farten!
Största oron är att jag ska klappa ihop psykiskt som så många gånger förut men jag inser att oron är den största boven och detta är en ny situation med ett nytt jag. Det enda jag egentligen behöver göra är att tro på mig själv att jag fixar detta.
Samtidigt känns det tråkigt att inte kunna njuta fullt ut av jobbet och resan. Fast det gör jag säkert när jag väl är där och jag kanske får acceptera att allt inte kan vara 100% bra jämt, dvs jag är inte där än då jag kan njuta av förändringar innan de sker men förhoppningsvis NÄR de sker.
Ibland är jag rädd för att vara ensam. Ensam ansvarig för mig själv, mina tankar och handlingar. Kanske har jag ännu inte upplevt fördelarna med att ha kontroll över mitt liv eller så har jag aldrig vågat prova.
Äh va fan...vad har jag att förlora! Jag provar! Så från och med nu så kommer jag bli en skitbra sångcoach, resan kommer att bli fantastisk och jag är stark nog att orka med begravning och resa dit och hem. Det finns inget annat!
Fortsätt snurra världen-jag hoppar på i farten!
onsdag 3 februari 2010
Avslut
Jag har kommit till insikt att jag mår bra av avslut! Små avslut menar jag då som att ta tag i en sak och slutföra det så snart som möjligt. När beslutet är taget så är det lättare att släppa projektet ur tanken och gå vidare mot nästa.
Håller för fullt på att lära mig att koncentrera mig på en sak i taget. Det fungerar bra så här långt. Får påminna mig själv ibland att inte ha tanken framåt utan lägga på fokus på det jag gör just nu.
Jobbar även med att acceptera att saker händer och att man ibland har lite negativa upplevelser och stress som man bara måste hantera. Jag försöker att inte oroa mig utan intalar mig själv att jag fixar det här. Har också öppnat ögonen för det skyddsnät av familj och vänner jag har och är otroligt tacksam!
Håller för fullt på att lära mig att koncentrera mig på en sak i taget. Det fungerar bra så här långt. Får påminna mig själv ibland att inte ha tanken framåt utan lägga på fokus på det jag gör just nu.
Jobbar även med att acceptera att saker händer och att man ibland har lite negativa upplevelser och stress som man bara måste hantera. Jag försöker att inte oroa mig utan intalar mig själv att jag fixar det här. Har också öppnat ögonen för det skyddsnät av familj och vänner jag har och är otroligt tacksam!
fredag 29 januari 2010
Farfar Gösta
Igår den 2010-01-28 kl. 12:55 dog min farfar. Hans själ har försvunnit för många år sedan och nu var det dags för kroppen att följa efter. Om dom nu följs åt...Jag sa till min äldsta dotter när hon var ledsen att man kan ju inte sakna en människa som man minns. Dom finns ju alltid med en att plocka fram. Det känns skönt att han och farmor fått frid och det var tacksamt att ta fram alla härliga minnen av min trygga, varma farfar som jag har haft den otroliga turen att få ha. Jag har sörjt honom under några års tid och igår kom tårar som inte kan komma ut förrän man fått det definitiva beskedet. Det och många sköna samtal och kramar från familj och vänner gjorde dagen varm och jag har kommit ytterligare ett steg i livet. Jag har lärt mig att uppskatta och njuta av människor runt omkring mig ännu lite mer. TACK för den lärdomen farfar!
Avslutar med att klistra in en sång av Eva Dahlgren, text Barbro Lindgren:
Gråt inte för att jag är död
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så är vi jämt tillsammans
Avslutar med att klistra in en sång av Eva Dahlgren, text Barbro Lindgren:
Gråt inte för att jag är död
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så är vi jämt tillsammans
torsdag 28 januari 2010
Familj
Igår gjorde jag själv ett samtal till min biologiska syster som jag inte växt upp med men däremot växt samman med. Hon hjälpte mig att för första gången förstå den glädje och trygghet det är att ha ett syskon. En som vet vad du går igenom och som egentligen är den enda i världen som verkligen förstår dig i just den situationen. "Han har berövat mig dig" var ett par starka ord som gick rakt in i mitt hjärta som fylldes av tårar och lycka. Jag vann en syster igår!
Idag är jag tacksam för min familj och mina vänner och inser att det är egentligen den enda man behöver för att vara trygg och älskad.
Idag är jag tacksam för min familj och mina vänner och inser att det är egentligen den enda man behöver för att vara trygg och älskad.
onsdag 27 januari 2010
Samtal
Fick ett samtal igår som berörde och som gör att jag tillfälligt tappat fokus. Min farfar är dålig. Han försvann för många år sedan men det känns ändå. Trots att man väntat sig samtalet så reagerar man.
Samtalet var dessutom från en familjemedlem som jag inte hört av på länge. En person som betytt mycket för mig men som valde att lämna mig och barnen för några år sedan. Ibland tyckte jag mig höra en röst jag kände igen men större delen av tiden pratade jag men en människa som är förbytt. Sorgligt och svårt att inte bli berörd. Det tog mycket energi som känns av idag också.
Dagens uppgift blir att suga in så mycket positiv energi jag bara kan. Jag behöver det nu och inför eventuell begravning.
Samtalet var dessutom från en familjemedlem som jag inte hört av på länge. En person som betytt mycket för mig men som valde att lämna mig och barnen för några år sedan. Ibland tyckte jag mig höra en röst jag kände igen men större delen av tiden pratade jag men en människa som är förbytt. Sorgligt och svårt att inte bli berörd. Det tog mycket energi som känns av idag också.
Dagens uppgift blir att suga in så mycket positiv energi jag bara kan. Jag behöver det nu och inför eventuell begravning.
tisdag 26 januari 2010
Livet är bra härligt ibland
Jag tror aldrig jag varit så 100% nöjd med mitt liv som jag är nu. Jag har alla delar jag behöver: en fantastisk make som jag älskar mer för varje dag, två underbara barn som förgyller mitt liv, en hund som ger mig glädje. På fritiden har jag förmånen att rida och tävla den finaste hästen i världen och umgås med fantastiska människor i stallet. Snart ska jag även börja extraknäcka som sångcoach och då får jag in den sista lilla pusselbiten för att mitt liv ska kännas komplett.
Om jag ska gnälla något så vill jag ha mer tid för mina vänner som ger mig extra energi. Fast, som jag diskuterade med en av dessa kära vänner igår, då skulle dygnet behöva ha 44 timmar.
Visste ni att enligt en etnologisk studie så klämmer vi idag in aktiviter som tar just runt 40 timmar på 16 timmar idag? Man pratar i mobil samtidigt som man skriver mail och tittar på TV är ett bra exempel. Vi tar även in c:a 5 000 kommersiella intryck per dag, vilket kan förklara varför man är en aning avvisande när telefonförsäljare ringer. På en vecka har vi fler möten med människor än en person på 1800-talet hade under en hel livstid. Det kan vara därför som spikmattan, som symboliserar lugn och egentid blev årets julklapp.
Om jag ska gnälla något så vill jag ha mer tid för mina vänner som ger mig extra energi. Fast, som jag diskuterade med en av dessa kära vänner igår, då skulle dygnet behöva ha 44 timmar.
Visste ni att enligt en etnologisk studie så klämmer vi idag in aktiviter som tar just runt 40 timmar på 16 timmar idag? Man pratar i mobil samtidigt som man skriver mail och tittar på TV är ett bra exempel. Vi tar även in c:a 5 000 kommersiella intryck per dag, vilket kan förklara varför man är en aning avvisande när telefonförsäljare ringer. På en vecka har vi fler möten med människor än en person på 1800-talet hade under en hel livstid. Det kan vara därför som spikmattan, som symboliserar lugn och egentid blev årets julklapp.
torsdag 21 januari 2010
Jag skriver när jag vill...
...och det vill jag nu.
Min gamla granne sa till mig för flera år sedan: "Får jag ge dig ett råd angående livet? Starta inga projekt!" Först nu förstår jag vad hon menar. Projekten kommer till mig!
Mitt liv rullar på fantastiskt nu. Min fritid täcks av härlig tid i stallet och jag ser fram emot nästa hopptävling med pärlan. Stallet är mitt andningshål och även Viljas som ser det som sitt andra hem. Hon växer i den miljön och blir stärkt av varje framgång. Snart ska det vara klar med ett fantastiskt extraknäck för mig som gör att jag har alla delar jag önskat i mitt liv. Förhållandet med min man blir bara bättre och starkare med åren och jag älskar honom mer för varje dag. Vi är verkligen ett team för första gången och finns vid varandras sida i med och motgångar.
Just nu trivs jag bra med få vänner som ger mig energi....
Min gamla granne sa till mig för flera år sedan: "Får jag ge dig ett råd angående livet? Starta inga projekt!" Först nu förstår jag vad hon menar. Projekten kommer till mig!
Mitt liv rullar på fantastiskt nu. Min fritid täcks av härlig tid i stallet och jag ser fram emot nästa hopptävling med pärlan. Stallet är mitt andningshål och även Viljas som ser det som sitt andra hem. Hon växer i den miljön och blir stärkt av varje framgång. Snart ska det vara klar med ett fantastiskt extraknäck för mig som gör att jag har alla delar jag önskat i mitt liv. Förhållandet med min man blir bara bättre och starkare med åren och jag älskar honom mer för varje dag. Vi är verkligen ett team för första gången och finns vid varandras sida i med och motgångar.
Just nu trivs jag bra med få vänner som ger mig energi....
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)